Samerna, Europas sista ursprungsfolk, vill närma sig EU
Ett projekt med målet att förstärka banden till, och förbättra den ömsesidiga förståelsen för denna skandinaviska folkgrupp som direkt drabbas av konsekvenserna av industripolitiken och det europeiska gröna avtalet.
Klippiga berg prydda av lavar och mossa sträcker sig så långt ögat kan nå. Inte ett träd vid horisonten. Fjällgräset är ännu inte täckt av snö i denna septembermånad 2024, men landskapet är kallt, typiskt för tundran. Detta isolerade område i norra Arktis, i Norge, ligger flera tiotals kilometer från närmaste bebyggelse.
Ett hundratal renar travar i en koncentrisk cirkel. Sven* står med koncentrerad blick vänd mot hjorden. Sextioåringen snurrar en vit lasso över huvudet. Några sekunder senare kastar han den med höger hand i riktning mot en ung hane. På första försöket har han fångat hornen. Rörelsen är precis och behärskad. Det är självklart. “Jag har varit i kontakt med renar sedan jag var riktigt liten. De är en mycket viktig del av vår tradition”, ler Sven medan han drar djuret mot sig. Han hör till det sista erkända ursprungsfolket i Europa, som utgörs av ungefär 80 000 samer.
Historiskt sett fiskare och jägare, var den största delen av dem tidigare nomader som följde säsongsförflyttningen av deras renhjordar.Idag är vi nästan alla bofasta och vi har anpassat oss efter den moderna världen” säger Sven beklagande. Deras förfäders land heter ”Sápmi”. Detta skandinaviska territorium utan gränser sträcker sig från norra Norge, över norra Sverige och Finland ända till västra Ryssland.
Ett folk enat över gränserna
Samerna åtnjuter officiellt erkännande över gränserna sedan 1986 då deras flagga skapades. De svenska, norska och finska lagarna erkänner idag samernas ställning som “ursprungsbefolkning”, även om det inte finns någon fastställd internationell definition av denna term. Det finns ett samiskt parlament i Finland sedan 1973, i Norge sedan 1989 och i Sverige sedan 1993. I vart och ett av dessa länder skiljer sig kriterierna åt för hur man definierar vem som är same, och röstlängderna är olika. Tidigare har samerna länge blivit diskriminerade och har utsatts för förtryckande raspolitik.
Idag är deras territorier underkastade olika lagar beroende på över vilka stater de sträcker sig, vilket inte är utan problem, särskilt för den del av samerna som fortfarande är nomader. Jaktregler varierar från ett territorium till ett annat. Även om statsmakterna och EU försöker stimulera det gränsöverskridande samarbetet för att minska skillnaderna, så är situationen fortfarande långt ifrån idealisk.
Nyligen har kriget i Ukraina isolerat nära 2000 samer. “I vanliga fall samarbetar vi tvärsöver alla gränser. Men sedan Rysslands invasion av Ukraina har vi varit tvungna att pausa vårt samarbete med samerna på den ryska sidan. Det är en komplicerad situation, även om vårt folk aldrig har varit i krig med någon överhuvudtaget”, förklarar Anja Márjá Nystø Keskitalo, som arbetar vid Samerådet, en icke-statlig organisation som aktivt arbetar med politiska frågor som sträcker sig över de olika staterna. Detta är inte det samiska folkets enda utmaning för att upprätthålla sin kultur och sitt levnadssätt.
Försämrad miljö och levnadssätt
I de samiska språken, som består av nio olika dialekter, finns det ingen översättning för ordet “hat”, men det finns fler än 300 ord för att beskriva olika typer av snö och snöfall. Detta folk upprätthåller en mycket stark relation med naturen som omger dem. Men idag lever endast 10% av samerna av traditionell renuppfödning i Sverige. Situationen är likadan i de andra länderna. Många av dem kompletterar sina inkomster genom hantverk, turism och fiske.
En del samer är erkända konstnärer och intellektuella. Men arbetslöshetssiffran förblir dock hög hos detta folk. På grund av ekonomiska svårigheter som har förvärrats av försämringen av miljön och därigenom påverkat arbetsförhållandena, är frekvensen av alkoholism, symtom på depression och självmord klart högre hos renuppfödarna, särskilt bland de unga.
Sven har arbetat mer än fyrtio år inom detta område, men “utarmningen av naturen minskar inkomsterna”, förklarar han. “Så jag har börjat som entreprenör och inom turismen vid sidan om, med stöd av de kunskaper jag har fått tack vare renuppfödningen. Nu koncentrerar jag mig på rumsuthyrning”, berättar han framför ratten i sin bil. Efter att ha fångat renen i morse är han nu på väg till sitt hem i Kiruna, denna gruvstad där man möter de utmaningar som är symtomatiska för samerna.
Kiruna, gruvstaden i hjärtat av “landet Sápmi”
Sven bor i den nordligaste staden i Sverige, 200 kilometer norr om polcirkeln. Kiruna är sätet för landets sameting. Två berg dominerar vyn över den största kommunen i Europa: Luossavaara och Kiirunavaara, där den största gruvan för järnmalm i världen finns idag, i södra delen av staden. Tågstationen välkomnar för övrigt resenärerna med bronsstatyer till ära över de gruvarbetare som har arbetat där sedan flera generationer. En stad som byggdes tack vare gruvan, samma gruva som bit för bit äter upp staden: detta är Kirunas paradox.
År 2004 meddelade denna kommun med fler än 20 000 invånare att sättningar i marken på grund av gruvdriften skulle kräva att en tredjedel av dem skulle tvingas flytta. Den nya stadskärnan, tre kilometer västerut, väntas stå klar 2035. Som ett resultat av detta finns på vissa platser övergivna kvarter. De kontrasterar mot det nya centrumet som utgörs av en blandning av byggnader som hör till stadens kulturarv som har flyttats, och moderna byggnader. Den djupröda färgen på träet i de traditionella husen sticker ut mot den vita snön på vintern. “Jag hade önskat att de här gruvorna inte fanns, säger Sven och begrundar tankfullt synen utanför fönstret. Se på alla dessa vita hus som snart kommer att ha flyttats…”
Upptäckten av Europas största fyndighet av sällsynta jordartsmetaller, i januari 2023, har bara ökat exploateringen av dessa gruvor. “Det här är en bra nyhet […] för Europa och för klimatet. […] Det kan bli en viktig del av de råvaror som är nödvändiga för den gröna omställningen. Vi står inför problemet med tillgång. Utan gruvor finns det inga elbilar”, förklarade vid detta fynd Jan Moström, VD för LKAB, det svenska gruvbolaget som står bakom upptäckten.
Driften av denna del av gruvan kommer inte att sättas igång förrän om ett tiotal år, men upptäckten skulle kunna hjälpa Europa att minska sitt beroende av Kina som är den största producenten av sällsynta jordartsmetaller, med sina 60% av produktionen. Fyndigheten ligger på mark som traditionellt hör till samerna.
Utöver denna överexploatering av sällsynta jordartsmetaller och skogar, så värms den arktiska zonen upp fyra gånger snabbare än resten av planeten. Dessutom byggs fler och fler vindkraftverk och vattenkraftverk i hjärtat av “landet Sápmi”, i den gröna omställningens namn. Dessa lösningar, som förespråkas i Europeiska unionens gröna pakt, orsakar ett extra tryck på detta folk. Hur kan man då skapa och vidmakthålla en dialog? Ett projekt finansierat av EU har som mål att ge samerna en röst inom unionen.
Förstärka förtroendet mellan samerna och EU
I detta sammanhang har den icke-statliga organisationen Samerådet, i samarbete med föreningen Suoma Sámi Nuorat, erhållit finansiering med lite mindre än en miljon euro för projektet “Filling the EU-Sápmi knowledge gaps” (“Fylla kunskapsluckorna mellan EU och Sápmi”) i den gränsöverskridande regionen som ligger nord-öst om Finland, i övre Norrland i Sverige och i vissa delar av Norge. Syftet är att förstärka förtroendet mellan samerna och Europeiska unionen och att lära känna varandra.
EU:s regionala utvecklingsfond har bidragit med mer än 60% av den totala budgeten via programmet Interreg V-A Sverige- Finland-Norge (NORD). “Tanken är att föra Norden, och samerna i synnerhet, närmare resten av EU, förklarar en tjänsteman vid EU-kommissionen. Det är en grundläggande fråga, särskilt som det ibland är svårt att inse hur stort avståndet är mellan, till exempel, de norra delarna av Sverige och södra Sverige. Det motsvarar ungefär avståndet mellan Köpenhamn i Danmark och Malaga i Spanien! Det är därför mycket viktigt att föra dem närmare de andra europeiska medborgarna.”
Först och främst har programmet möjliggjort en grupp för rådslag mellan EU och Sápmi som består av sex samiska experter som kommer från olika samhällsskikt. De har reflekterat över på vilket sätt man kan förstärka relationerna mellan de två parterna. Den föreslagna strategin i slutet av projektet “används fortfarande av vår organisation i våra relationer med EU”, konstaterar Samerådet nöjt.
Mellan januari 2020 och juni 2022 har projektet erbjudit ett hundratal samer att följa kurser och praktisera för att att lära sig hur EU fungerar. “Jag har deltagit som praktikant vid Samerådet, jag fick vara med och organisera den tredje kursen som erbjöds, “Sámi advocacy and diplomacy Course” (“Kurs för befrämjandet av samernas intressen och diplomati”), och presentera den för tjugoen ungdomar och studenter som deltog i kursen”, berättar Anja Márjá Nystø Keskitalo, som efter sin praktikplats nu arbetar på heltid för denna organisation som kämpar för deras politiska rättigheter.
På grund av Covid-19-pandemin tvingades många evenemang ske via nätet. Det var olyckligt, säger en kvinnlig same med en masterexamen i geografi. “Det var tänkt att vi skulle få resa mycket mellan de olika regionerna så att alla fick träffas… Som tur var kunde vi anordna några evenemang för att ses ansikte mot ansikte, och framför allt blev det ett fint avslut med en Samerna-EU-vecka i Bryssel. Det var en stor succé!”
“Inte plats för alla som ville delta”
Från den 20 till den 22 juni 2022, anordnades den Europeiska sameveckan i Bryssel som den del av programmet.”Det var förmodligen första gången så många samiska representanter var samlade i Bryssel för att diskutera relationerna mellan samerna och EU” sägerAnja Márjá Nystø Keskitalo med ett leende.
Syftet med detta evenemang är att göra beslutsfattarna i EU medvetna om nödvändigheten av att inkludera det samiska folket i utarbetandet av politiken. På programmet finns en nätverksplattform för experter på regional och lokal utveckling med fokus på samerna, tillfällen till utbyten anordnade av representanter från samer och EU, och även utställningar för att visa fram samisk kultur.
“Vi ville att detta evenemang skulle nå de allra högsta sfärerna inom Europeiska unionens institutioner och jag tror att vi lyckades visa att vi är här: vi hade inte tillräckligt med plats för att ta emot alla som ville delta. Bland de närvarande forskarna och tjänstemännen från EU såg vi att det fanns ett verkligt intresse för ämnet, konstaterar Anja nöjt. Tack vare alla initiativ lyckades vi sätta vårt folk på den Europeiska unionens dagordning!”
När programmet var avslutat kunde Samerådet konstatera ett ökat intresse hos medierna för deras sak. Denna icke-statliga organisation får nu även fler inbjudningar till att delta i konferenser och ta plats i forskningsprojekt. “Vi har sått frön och nu ser vi efterdyningarna av projektet. Men vi måste fortsätta att medvetandegöra Europa om vilka effekter besluten där får för vårt folk och vi måste hitta en lösning som ger svar på hur vi ska bemöta energibehoven utan att våra mänskliga rättigheter kränks. För vårt folk måste kunna fortsätta att utöva sin försörjningsverksamhet så att vår kultur och våra språk lever vidare – utan mark kommer de också att dö ut. Det är vår grundläggande rättighet att få utöva vår kultur”, avslutar Anja, fast besluten att fortsätta att försvara Europas sista ursprungsfolks sak och sitt folk.
*Förnamnet har ändrats
Den här artikeln producerades som en del av tävlingen The Newsroom 27, anordnad av Slate.fr med ekonomiskt stöd från Europeiska unionen. Artikeln återspeglar författarens åsikter och Europeiska kommissionen kan inte hållas ansvarig för dess innehåll eller användning.
